Svenska Jägareförbundet gav nyligen ut en tidning som handlade om älg och älgjakt. Där skrev man bland annat med en ”klappande för bröstet mentalitet” – Älgbanan en svensk klassiker! Jag vet knappt något som orsakar så mycket ångest för den enskilda jägaren, som just älgbanan. Varför? Inte så konstigt i mina ögon. Man skickar ut en älg som går med 5 per sekund på ett avstånd på 80 meter. Informationen man får av skjutledaren är oftast: ”Håll i halsen så blir du godkänd” Alltså, man skjuter på en älg som de allra flesta sunt tänkande jägare aldrig ens skulle fundera på att lossa skott mot i verkligheten. Den motsvarar en skengalopperande älg som kommer farande i terräng på 80 meter. Ingen förnuftig jägare skjuter på en sådan älg, om den nu inte möjligen skulle vara skadad. Och sedan undrar man varför inte folk vill gå till skjutbanan?!   Samtidigt vill man marknadsföra och locka till ännu mer träningsskytte. En märklig ekvation. Hur roligt är det när det är din tur att ta plats i kuren? När en hel hord av människor står och väntar på sin tur och den ena ”experten” efter den andra berättar sina fantastiska jakthistorier, talar om sitt eget fenomenala skytte och pratar om hur dåligt andra skjuter. Du hör givetvis detta lite svagt i dina hörande hörselskydd. Inte så konstigt då att det infinner sig en olustkänsla, istället för ett glädjerus, då träningsskyttet ska igång och det är din tur. Vi vet ju alla också att det råder väldigt mycket prestige bland jägare och det gör väl inte saken bättre. Allt detta fick mig att fundera för några år sedan: Kanske skulle man ta fram ett skytte som är relevant mot verkligheten?   Förslag till nytt skytte För ungefär 4 år sedan kom jag med ett förslag till Svenska Jägareförbundet gällande realistiskt älgbaneskytte som skulle locka fler till banan och framförallt att det skulle bli obligatoriskt att avlägga årligt skjutprov. Så är det fortfarande inte idag om man inte har interna regler inom jaktlagen. Det skulle svenska folket veta… Många tror givetvis att vi jägare avlägger skjutprov årligen. Mitt förslag jag presenterade för förbundet var följande, i korta drag, om ni nu missat den debatten: Det viktigaste är att man är ”i djuret” när man siktar, så att man får en känsla för skyttet. Inte att man ska hålla närmare en meter framför där man vill att kulan ska ta. Därför testade jag att dra ned farten till 2,5 meter på sekund, alltså halva farten på älgbanan. Jag minskade också avståndet till 60 meter och såg till att det alltid gick att ha stöd vid skyttet. Jag använde det befintliga träffområdet, men tog bort poängskalan i ringarna. Satte sedan ett ”naturligt hinder” i mitten på banan framför älgen – En granruska eller liknande. Detta motsvarar nu en älg som är lätt travande. Framförhållningen blir någon decimeter och knappt det. Målsättningen är att alla skott ska sitta i träffområdet och inga poäng utdelas. Men tanken var att man däremot skulle skjuta minst 30 skott årligen, för att få gå ut på jakt med ett kulvapen. Jag bjöd in folk från Jägareförbundet och lät dem prova och med glada ”hejarop” så upptäckte man att detta var kul, att man i princip alltid träffade – Detta var bra!   Vi testar det nya skyttet! Jag blev ombedd att bygga upp en bana på Swedish Game Fair 2010. En kaliber 22 bana i utförandet som beskrivs här ovan. Där kunde de jägare som ville skjuta gratis så mycket de ville under mässdagarna. Enda kravet var att de skulle fylla i en enkät som skapades av Jägareförbundet och svara på hur man såg på skyttet idag kontra detta nya förslag. Enkäterna var tvungna att fyllas i med bläck och efter mässan lämnade jag in dem till Jägareförbundet för en analys, för att detta sedan skulle publiceras i svensk Jakt. Jag passade på att ”tjuvläsa” enkätsvaren innan jag lämnade iväg dem, om det nu mot förmodan inte skulle redovisas - Till min stora glädje såg jag att nästan 90% av alla som svarat ville ha det nya skyttet – Ett fåtal ville ha kvar det gamla och då som tävlingsmodell. Skitkul! – Jag kunde knappt bärga mig att få läsa tidningen och utvärderingen. Men det kom aldrig något resultat. Allt arbete var tydligen ogjort och det skrevs aldrig något och inga enkätsvar redovisades av Jägareförbundet. Som vanligt låg jag på ihärdigt som en tysk jaktterrier och ifrågasatte varför man inte skrev och varför man inte ville jobba för nytt skytte. Fick den ena smått korkade förklaringen efter den andra i försök att försvara en fortsättning i gamla fotspår. Från att det ”skulle bli för dyrt att bygga om banorna”, till det allra mest korkade, från en Länsjaktvårdskonsulent som sa: ”Det är bra att träna på det befintliga om det kommer en skadad älg!” Det är tragiskt att man inte kan få till ett obligatoriskt övningsskytte för jägarkåren. Ett skytte som är relevant till verkligheten och som skulle få fler att träna skytte på våra skjutbanor Kontentan skulle också bli att vi skulle få betydligt bättre ekonomi på skjutbanorna. Jag gick personligen ur Jägareförbundet 1997 och det kanske är det som är problemet? Kanske var det ”fel person” som kom med förslaget? Med facit i hand så skulle jag nog försökt få dem att ”komma på idén själva”. Då är jag övertygad om att vi haft köer till våra skjutbanor och inte bara av dem som känner sig ”illa tvungna” och inte bara veckan innan älgjakten.