Äntligen skulle vi få älgförvaltningsområden som fungerar i praktiken!

Eller i alla fall trodde och hoppades jag på det, eftersom jag alltid varit för en samförvaltning över gränserna i de stora områden som älgarna faktiskt rör sig över.

Nu skulle det minsann bli ändring och ordning på torpet.

Enkla regler – Inget mer ”vita ringar på träd mentalitet” (gränser)
Inget mer: ”Min och Din älg” Och så vidare.

Regler som är lika över stora områden istället för allt tjafs om taggar hit och kor dit. Där man i ena området ska spara 4-6 taggar och hos jaktgrannen ska man spara 6-8 taggar på tjurarna.

Slut på diskussioner om att spara ”stora kor”, vilket i regel ändå inte jägarna kan avgöra i en jaktsituation.

 

Helt enkelt en kvotering över en stor, väl arronderad yta på kanske 50-100.000 hektar, där man efter inventering ska skjuta ett visst antal hondjur och ett visst antal handjur och exempelvis ha fritt på kalv, eller ett stort antal av de sist nämnda.

Som man säger på jägarspråk: ”Skogfallande”, vilket innebär att man skjuter det första djuret som kommer, så länge det inte är en kalvförande ko, då givetvis kalven ska fällas först.

Allt detta som jag förespråkat i minst 10 års tid.

Självfallet har detta inte gått omärkt förbi – Jag har blivit bespottad och hånad på de flesta älgmöten där jag visat mitt ansikte när jag råkat nämna detta.

Äntligen skulle det nu bli som jag hade hoppats på!

Men ack vad jag bedrog mig…

Intentionen med de nya älgförvaltningsområdena var nog bra och väl menande, men konservatismen sitter ingrodd som flugskitar på väggarna i möteslokalerna.

Men en viss förändring kanske ändå det skulle kunna bli?

Som det så vackert heter så skulle

man ju ändå få vara ”suverän” inom sitt eget ÄSO, precis som förr och bestämma sin egen avskjutningspolicy.

Allt från att spara ko med en kalv de första fyra veckorna på ena stället, till ”Kalmarmodell”, eller någon annan modell, på det andra.

Och inget av detta har ju visat sig vara undergörande på något håll. Så länge man inte kan vara kontinuerlig under en längre tid, så kommer det inte fungera i framtiden heller.

Några ÄSO skulle göra spillningsinventeringar, medan andra tyckte det var förkastligt. Några andra föredrog flyginventering, medan en fjärde tyckte att man redan visste ”hur mycket älg man hade ändå”.

Var det så här det var tänkt??

Förmodligen inte, men i konservatismens sköte, fick det tydligen bli så ändå.

Kontentan idag är alltså att det är precis som vanligt. Ingenting har hänt.

Jo, förresten några saker har faktiskt hänt: Allt har blivit dubbelt så dyrt, hälften så roligt och tre gånger så krångligt.

Lite mer pappersarbete, byråkrati och en gnutta mer osämja.

Men skam den som ger sig – Någon gång kanske vi får till en samstämd älgförvaltning som är värd namnet – Vem vet?

Jägare är ett lustigt släkte ibland.

 

Thomas Ekberg, Jaktlust.com