Än en gång har en SVD:s proffstyckare, som vare sig är insatt eller gillar ämnet jakt, tyckt till.

I en artikeln namedroppar han flitigt jagande mediapersonligheter som inte är representativa för för jägarkåren, samtidigt som han raljerar över om hur vita, rika jägare leds fram till skott på djurarter som benämns som "trötta", vilket han självklart inte kan ha en aning om. Han gissar helt enkelt och syftet måste ju vara att misskreditera jägarkåren.

Hur länge ska vi behöva stå ut med att helt oinsatta människor, bevisligen utan någon som helst kunskap om ämnet, får sprida sina märkliga påståenden om jakt och viltvård till svenska folket?

Bevisligen så intresserar- och gillar inte skribenten ämnet jakt tillräckligt för att han ska ta reda på hur jakt fungerar i verkligheten. Känner du som är jägare igen dig i beskrivningen som ges i artikeln?

Jakt för gemene man eller kvinna handlar ju om en totalupplevelse i naturen som innefattar så oändligt mycket mer än bara ett skott, vilket skribenten uppenbarligen vill försöka få läsaren att tro.

För den seriösa jägaren så handlar detta om allt från att skapa väl planerade viltförvaltningsplaner till att sköta avskjutning på ett korrekt sätt. Där emellan ett digert arbete med allt som en väl fungerande jakt kräver av sina utövare.

Allt för att vi jägare ska kunna genomföra jakterna på ett säkert, etiskt och seriöst sätt med respekt för både djur, natur, allmänhet och våra jagande kamrater.

Glöm inte heller att de flesta jägarna faktiskt oftast går hem tomhänta efter en jaktdag, men man tycker ändå att man fått behållning av dagen. För de flesta är skotten väldigt lätt räknade under en jaktsäsong, men arrendepriser och viltvårdande insatser är oftast lika dyra oavsett.

Det kött som man emellanåt kan hembringas äts oftast vid familjemiddagar och man avnjuter det tillsammans med nära och kära. Man vet i regel hur djuret levt, hur det togs tillvara och man kan berätta en historia om det som ligger på tallriken. Dessutom är det klimatsmart och närproducerat.

Det som debattören tar upp i sin artikel beskriver möjligtvis en ytterst liten minoritet inom jägarkåren. Inte sällan äldre män i karriären som bytt ut sina golfklubbor mot en bössa, när vissa tjänster inom näringslivet så krävt.

Skott är inte det viktigaste inom jakten, men när väl fingret krökts och skottet avlossats så har jakten lyckats och alla moment av den totala jaktupplevelsen är uppfyllda. Samtidigt vet man att man den dagen är lyckligt lottad och kommer gå hem till stugan med en fantastisk råvara som dessutom har en historia.

Det är mer än vad man kan säga efter ett besök bland matvarubutikens cellofaninplastade köttprodukter av osäkert ursprung.

Thomas Ekberg