Artiklar 1 till 10 av totalt 14

per sida
Sida:
  1. 1
  2. 2

Älgförvaltning kräver statligt styre

fredag 13 januari 2017 kl. 11:03:10 Europe/Stockholm

Generellt är älgstammen på väldigt många områden en katastrof, både kvantitativt och kvalitativt.
Jag har personligen aldrig varit någon förespråkare för statlig styrning eller ett "lika för alla" koncept, men när det gäller viltförvaltningen och då framförallt älg, så finns ingen annan utväg om vi ska få någon ordning och styrning på vår svenska älgstam.
 
När ÄFO bildades så var tanken väldigt god och vi var på rätt väg. Problemet är bara det att ÄFO aldrig blev det positiva verktyg som det kunde ha blivit. Kort sagt - Det fungerar inte.
 
Och varför då detta?
 
Man är fortfarande suverän inom sitt eget ÄSO, där man har egensnickrade regler i varje område. Man har olika avskjutningsregler, olika jakttider och mycket annat.
 
Så allt är egentligen precis som förut.
 
Hittills har det bara utmynnat i att det blivit dubbelt så dyrt och krångligt, och hälften så roligt och nyttigt.
 
Den största boven i sammanhanget är att man bygger sina förvaltningsplaner på ofullständiga eller obefintliga inventeringsunderlag, vilket är nyckeln till all förvaltning.
Man måste helt enkelt veta vad man har i markerna för att man ska kunna veta vad man kan fälla.
 
Dessutom är det oerhört svårt med interna inventeringar som sker oavlönat och "frivilligt" fast  under tvång. Det leder i sin tur till att vi får skrivbordsprodukter som inte är relevanta och/eller väl tilltagna i överkant. När spillningspärlorna inte hittas i rutan så lägger man gärna till lite ändå.
 
Ty det viktigaste för jägaren verkar i många fall vara att man har en hög tilldelning, även om det inte finns älgar att skjuta. Visst är det underligt?
 
Jag tror inte man behöver vara rymdforskare för att få skutan på rätt köl.
Jag tror inte heller på den uppsjö av olika förvaltningsmodeller som finns att tillgå.
För det är ju trots allt så att den rätta nyckeln eller modellen har man ännu inte hittat. Och den finns heller inte, eftersom då hade man redan använt den.
 
Verkligheten kommer ganska snabbt ifatt.
 
I min värld så ska man göra det enkelt för sig, framförallt för att få en kvalitativ älgstam, men också ha roligt när man jagar.
 
För de flesta är ju faktiskt jakten en hobby. Även om det är en livsstil. Därför skulle jag vilje se följande grundstenar för framtidens älgförvaltning.
 
En statlig myndighet som fattar beslut tillsammans med sakkunniga i ämnet. Inte som idag - Rekommendationer från en Länsstyrelse.
 
Skrota ÄSO och dess suveränitet.
 
Äska statliga pengar som ska användas till extern inventering.
 
Och/eller få markägare/arrendatorer att lägga  en eller flera kronor årligen i en pott för att få till stånd flyginventeringar var tredje år.
 
Låt ÄFO få sköta allt som sig bör. Utdelning av älgarna inomn hela området, som fördelas efter hektar - Inte efter någon konstigt "rättvisemodell". Däremot bara under en viss tid. De som återstår efter den satta tidpunkten blir så kallade pottälgar så även mindre markägare/arrendatorer får möjlighet att skjuta vuxen älg.
Detta kommer i sin tur minska ansökningarna om A-licens och får större markägare att gå in i ÄFO.
 
Vidare är det ju viktigt att man använder hela den biologiska jakttiden och skjuter älgarna så kallat skogfallande. På det viset får man bort krångliga regler som hämmar hela förvaltningen eftersom man nu har korrekta inventeringar och korrekta avskjutningar.
 
Framförallt får man det vi alla strävar efter: En konsekvent och långsiktig förvaltning. Det är alltså bara att jaga och följa planen tills denna är uppnådd - Sedan är jakten slut.
 
Än så länge så har vi totalt misslyckats. Det går inte att ha 300.000 "experter" som ska lösa älgförvaltningen. Vi behöver en fast hand som inte bara "rekommenderar" utan som faktiskt  bestämmer.
 
Är helt övertygad om att det går att få tillbaka en lagom stor älgstam som framförallt innehåller kvalitet.
 
Det jag jag skriver här är givetvis bara några av byggstenarna till en bra förvaltning och en god älgstam samt naturligtvis en bra jakt där vi värnar om vårt främsta varumärke älgen, och har roligt samtidigt.
     
Thomas Ekberg
Jaktlust.com
0 Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Vanvett och stolleprov gällande fodringsregler för vilt.

måndag 1 augusti 2016 kl. 18:41:53 Europe/Stockholm

banners-till-jaktlust-564x206pxvff   Lantbruket binder ris för egen rygg! Att stoppa utfodring kommer få oerhört negativa konsekvenser med kraftigt ökade skador för lantbruket.I grund och botten är det just det moderna landbruket som orsakar dagens höga numerär av klövvilt. Utfodring är ju ett sätt att fodra bort viltet från attraktiva grödor som spannmål. Att bara få fodra i ”små givor” för att försöka skjuta ett vildsvin kan givetvis fungera, men det kommer inte ge önskad effekt för det kommer ske på helt fel ställen. Istället för en foderplats i skogen, så kommer det istället finnas åtlar där man skjuter på viltet och då söker de givetvis sin mat på andra platser – I böndernas grödor. Jag undrar vad det är för skrivbordsnissar som sitter och kommer med lagförslag där det ena är dummare än det andra? Istället behöver vi se till att få bättre inventeringsunderlag så vi kan öka avskjutningen där det behövs. Generellt tror jag att man har dålig koll på vad man har i markerna och därför kanske man blir försiktig i överkant och därför inte når sina viltförvaltningsmål. Man underskattar helt enkelt hur mycket vilt man har på sin jaktmark. Visst får omfattande utfodring fler individer att överleva, men största anledningarna till de kraftiga viltstammarna är utan tvekan lantbruket, underskattning av viltstammarna och brist på inventeringsunderlag. Låt oss därför börja i rätt ända. Vi har dessutom ett ansvar att utfodra viltet under den kalla årstiden och det innebär att man konkret ska påbörja sin utfodring i god tid eftersom det är rent skadligt för viltet att börja fodra när vintern redan är kommen. Jag har också svårt att förstå de så kallade ”förlängda skyddsjaktstider” som delas ut och föreslås. Exempelvis vill man han skyddsjakt i mars månad på dovkalv i delar av Östergötland. Och även dovspets och kalv från första augusti, även det i samma län. Hur tänker man då??? Varför ska man skjuta dovkalv som knappt är fyra veckor gamla och sedan slänga dem dynghögen eftersom det inte finns något att ta rätt på?  Vad ger det för effekt? Nu är vi väl ändå och petar i etikens gränsland? Dovviltet är det oerhört lång jakttid på. Från 1/10 – 28/2 – Fem månader! Plus handjur från 1/9. Men andra ord i princip halva året. Klarar man inte sina mål då, så är det något som inte stämmer. Jag som bedriver jakt yrkesmässigt vet att alla så kallade sälj-jakter är över ungefär i mitten på november. Det är ju efter detta man som viltvårdare har god tid på sig att uppfylla sin tilltänkta avskjutningsplan. För vi bara riktiga inventeringsunderlag, så är jag övertygad om att jägarkåren kommer kunna hantera detta på ett alldeles utmärkt sätt utan att man behöver införa nya korkade lagar  - Skrivbordsprodukter som kommer ha motsatt effekt. En sak är jag också helt säker på – Ett stopp för utfodring kommer innebära ren katastrof för jordbruket! Kära beslutsfattare. lokalpolitiker, riksdagspolitiker, LRF och diverse Länsstyrelser – Det är dags att börja tänka ansvarsfullt och ta hjälp av människor som arbetar professionellt med viltförvaltning? Thomas Ekberg

Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Nu tar vi nya tag på Dianas Stigar!

tisdag 21 juni 2016 kl. 14:27:11 Europe/Stockholm

Under drygt 25 år har vi försöka skildra vår svenska fina jakt på ett så bra sätt vi kan.   Nu genomgår vi vår största förändring hittills och får nya ägare. Du som besökare här på Jaktlust.com kommer kanske inte märka så stor skillnad, förutom att sidan fått en ny layout och att utbudet breddats betydligt. Men detta frigör en hel del tid för oss. Tid som vi kan lägga på att producera så bra jaktfilm vi kan - Och det kommer vi göra, förmodligen till dess att vi staplar ut i skogen med varsin rullator! Du kan kort och gott se fram mot en ny trevlig jakthöst tillsammans med oss här på Jaktlust.com Bland annat får du följa med på typisk skånsk jakt i det vackra slättlandskapet, härlig bockjakt den 16:e augusti och vi planerar ett norrlandsäventyr på jakt efter skogsfågel och ripa. Och mycket, mycket mer.   Vi kommer också att mer löpande publicera kortare intressanta inslag om allt från tillvaratagande av viltet till hur ljuddämpare tillverkas. Stor fokus kommer vi också lägga på våra bästa jaktkamrater - Hundarna.   Vi frågor inte heller vår linje att försöka beskriva jakt och jaktformernas alla delar. Jakt består ju som du vet inte bara av skott, utan är en salig blandning av upplevelser, spänning, dramatik, hårt jobb, samarbete med hundarna och härliga naturupplevelser.   Vi ses i skog och mark!   Thomas Ekberg och Mikael Jägare    
Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Älgförvaltning – En mixad gryta med ett allt för stort antal kockar!?

tisdag 3 februari 2015 kl. 19:14:53 Europe/Stockholm

”Älgförvaltning” är ett begrepp som funnits myntat så länge jag minns, och det är ännu inget som vi behärskar. Vi har kanske kunskapen, men det finns allt för många irrelevanta viljor, som till synner om sist endast vill gagna sin egen sak. Förvaltningsområdena fyller inte någon som helst funktion, utan innebär endast fler kostnader för jägarna och underlättnad för Länsstyrelsernas tjänstemän. Meningslöst eftersom man ändå är suverän i sina egna skötselområden, som i sin tyr har sina egna förvaltningsmodeller, där den ena är krångligare än den andra. I själva verket ägnar man sig bara åt att sätta krokben för sig själva i knepiga avskjutningsregler. Dessa i sin tur hämmar jägarna att komma upp i måltalet. Vi har inventeringar som är obefintliga åt det ena eller andra hållet. Vissa förlitar sig endast på älgobs, andra på spillningsinventering, som i sin tur i själva verket görs vid skrivbordet eftersom den inte är extern. Jaktlagen blir mer eller mindre tvingade att göra spillningsinventeringar för att spara pengar åt skogsbolagen. När vi sedan kommer till själva jakten, så börjar den svenska ”älgavundsjukan” att sätta spår inom älgförvaltningen., när man långt in på senvintern får sin älghund ståendes på andra sidan den förhatliga rågången – Det är väl en sak. Men när grannen tycker att man ska koppla hunden, trots att både de och en själv har mängder av älg kvar att skjuta – Då är det inte lätt att få en fungerande förvaltning. Det är då man börjar fundera över dessa gigantiska förvaltningsområden, när man inte ens kan samarbeta på några tusen hektar, som dessutom har samma markägare. Här om dagen jagade min hund ko och kalv. Merparten av tiden stod den dock på grannens. Kon var svag och utmärglad och borde avlivas. Hon var hårlös och betedde sig konstigt vid jaktens gång. Självklart borde hela ekipaget avlivats eftersom det var kalv med i spelet. Men tillåtelse medgavs ej av grannen. Fråga mig inte varför. Igår sköts en eftersöksjägare ihjäl en älg som låg vid vägkanten och inte kunde ta sig över snökanten. Idag var jag och körde bort henne åt det ena jaktlaget som vi samarbetar med. Det var samma djur som jag jagat ett par dagar tidigare, men som då stod hos fel granne. Älgen gick en kvalfull död till mötes innan eftersöksjägaren avlivade henne. – Är det älgförvaltning? Thomas Ekberg
Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Julharen

tisdag 23 december 2014 kl. 13:14:37 Europe/Stockholm

Snön ligger vit på taken – Endast tomten är… Så var det i alla fall i barndomen, om jag minns rätt. Eller så kanske de ljuva jaktminnena från den tiden oftast innehöll snö? Hur som helst så har jag tillbringat många julaftnar i skogen. Inte så mycket för att jakten var speciellt bra under denna dag, men traditionen och kulturen väger tungt. -Då skulle julharen jagas! Det ska vara jakt med stövare. Det ska vara snö. Och haren ska vara vit. Haren ska skjutas precis innan det blir mörkt. Den ska noga passas efter konstens alla regler och granris eller enris ska fylla dess bukhåla. Därefter ska den hänga vackert på stugknuten när julaftonens natt är ung och tar sin början. Men som vi alla vet, så är jakten oförutsägbar. Så i regel blev det ju aldrig så här. Det är bara i drömmen och det vet vi nog alla om. För oftast är det skitväder, dreven går knackigt om man ens får upp. Skjuts det någon hare så är den garanterat brun och för det mesta måste man ut sent på kvällen för att titta om hunden lagt sig på jackan, eftersom den i regel inte är med hem. Känns detta igen? Förvisso kan man som modern jägare plocka upp hunden med hjälp av GPS:n och spar genom detta både ovett från familjen och kontakt med polis. Jag har ett ljust minne från en juljakt i början av 70-talet. Min pappa hade en schillerstövare som då och då lystrade till namnet Träffa. Hon var duglig på både hare och räv, var till och med rådjursren, men inte mer. Vi bestämde att vi skulle fira den julen i sommarstugan/jaktstugan. Ingen var lyckligare än jag, detta trots att vi inte hade någon TV och jag därmed missade Kalle Anka (men det har jag tagit igen på senare år) Vi kunde ju styrka kopplet vid stugknuten. Förhållandena var exemplariska och det hade snöat lite lätt på kvällen och haren hade rört sig under natten. Upptaget lät inte vänta. På Haddebo så finns det dessutom nästan bara svenskhare. Jakten gick riktigt skapligt och vi såg haren vid två tillfällen, men kom inte åt den. När klockan började dra sig mot lunchtid så blev det ett fasligt oväsen i skogen. Det var min halvrabiata mor som tyvärr hade införskaffat sig en koskälla i gigantiskt format. Det lät som kyrkklockor i den tysta vinterdagen och inte ens upplegan kunde dölja oväsendet som förkunnade att det var dopp i grytan! Vi tog apostlahästarna till stugan för att inmundiga doppet och en skinksmörgås. Efter en kort stund vid doppet så tog jaktivern överhand som vanligt. Skinksmörgåsen slukades och sedan började jag bearbeta min far: Visst var det väl ändå hög tid att gå ut igen? Hans jaktiver var dock inte lika påtaglig som min. Men jag fick på mig mina jaktkläder snabbt och gav mig av mot vägkorset. Drevet närmade sig och det riktigt sjung i skogen. Där stod en liten grabbpalt, helt obeväpnad när den vita haren kom springandes inom gott hagelhåll. Tyvärr så var far min ett hagelhåll bakom mig, så haren fick glatt passera. Jag var mer eller mindre otröstlig, men min far sa att haren snart skulle komma tillbaka. Drevet buktade någon timma till innan det, som så många gånger förr blev en dödtappt. Vinterdagen började så sakta lida mot sitt slut och vi lommade långsamt tillbaka mot stugan. Och när stjärnhimlen så småningom började ta form, så tittade jag ut. Stövaren var då tillbaka och låg på trappan. Jag öppnade och släppte in henne i värmen. Jakten gick som så många gånger förr. Men det ljusa minnet från barndomen kan ingen ta ifrån mig. Ha nu en riktigt god jul och ett gott nytt år. Thomas Ekberg
Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Valets elfte timma

söndag 14 september 2014 kl. 20:14:41 Europe/Stockholm

Vi närmar oss valets elfte timma och det är dags att göra sin plikt och rättighet Självklart finns det inget parti som har man gillar eller för den delen ogillar. Självfallet har vi alla våra hjärtefrågor som vi värnar om. Visst blir man förbannad på hela etablissemanget emellanåt. Om man är missnöjd med något och röstar på ett så kallat missnöjesparti, så förstör man dock mer än man gör nytta. Det innebär ju att något av de etablerade partierna, som kanske skulle ha kraft att faktiskt driva igenom viktiga frågor, tappar röster. För min personliga del skulle jag kunna strunta i att rösta eftersom jag inte tycker det finns något parti som är riktigt, riktigt bra. Men för min del så ser jag att min röst är oerhört viktig, kanske framförallt i detta val. Min röst kommer jag lägga på ett av Allianspartierna. Detta för att värna landsbygden. Trots allt är vi ju runt 1,4 miljoner människor som bor där. Vi kunde ju själva se vad Miljöpartiets Åsa Romson uttalade när det gällde framtida vargjakt. Då kan man förstå att vi har ett Miljöparti som inte är ett grönt landsbygdsparti, utan ett parti för verklighetsfrämmande balkongekosofer i storstaden. De har bevisligen ingenting att tillföra våra livsmöjligheter på landsbygden. Vill man värna om livskvalitet, gröna näringar, aktiv fritid, jakt och fiske, så bör man snabba sig till valurnorna och rösta på något av Allianspartierna. I alla fall om ni frågar mig och värnar våra intressen på landsbygden.
Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Älgförvaltningsområden - Äntligen?

måndag 30 juni 2014 kl. 19:21:10 Europe/Stockholm

Äntligen skulle vi få älgförvaltningsområden som fungerar i praktiken!

Eller i alla fall trodde och hoppades jag på det, eftersom jag alltid varit för en samförvaltning över gränserna i de stora områden som älgarna faktiskt rör sig över.

Nu skulle det minsann bli ändring och ordning på torpet.

Enkla regler – Inget mer ”vita ringar på träd mentalitet” (gränser)
Inget mer: ”Min och Din älg” Och så vidare.

Regler som är lika över stora områden istället för allt tjafs om taggar hit och kor dit. Där man i ena området ska spara 4-6 taggar och hos jaktgrannen ska man spara 6-8 taggar på tjurarna.

Slut på diskussioner om att spara ”stora kor”, vilket i regel ändå inte jägarna kan avgöra i en jaktsituation.

 

Helt enkelt en kvotering över en stor, väl arronderad yta på kanske 50-100.000 hektar, där man efter inventering ska skjuta ett visst antal hondjur och ett visst antal handjur och exempelvis ha fritt på kalv, eller ett stort antal av de sist nämnda.

Som man säger på jägarspråk: ”Skogfallande”, vilket innebär att man skjuter det första djuret som kommer, så länge det inte är en kalvförande ko, då givetvis kalven ska fällas först.

Allt detta som jag förespråkat i minst 10 års tid.

Självfallet har detta inte gått omärkt förbi – Jag har blivit bespottad och hånad på de flesta älgmöten där jag visat mitt ansikte när jag råkat nämna detta.

Äntligen skulle det nu bli som jag hade hoppats på!

Men ack vad jag bedrog mig…

Intentionen med de nya älgförvaltningsområdena var nog bra och väl menande, men konservatismen sitter ingrodd som flugskitar på väggarna i möteslokalerna.

Men en viss förändring kanske ändå det skulle kunna bli?

Som det så vackert heter så skulle

man ju ändå få vara ”suverän” inom sitt eget ÄSO, precis som förr och bestämma sin egen avskjutningspolicy.

Allt från att spara ko med en kalv de första fyra veckorna på ena stället, till ”Kalmarmodell”, eller någon annan modell, på det andra.

Och inget av detta har ju visat sig vara undergörande på något håll. Så länge man inte kan vara kontinuerlig under en längre tid, så kommer det inte fungera i framtiden heller.

Några ÄSO skulle göra spillningsinventeringar, medan andra tyckte det var förkastligt. Några andra föredrog flyginventering, medan en fjärde tyckte att man redan visste ”hur mycket älg man hade ändå”.

Var det så här det var tänkt??

Förmodligen inte, men i konservatismens sköte, fick det tydligen bli så ändå.

Kontentan idag är alltså att det är precis som vanligt. Ingenting har hänt.

Jo, förresten några saker har faktiskt hänt: Allt har blivit dubbelt så dyrt, hälften så roligt och tre gånger så krångligt.

Lite mer pappersarbete, byråkrati och en gnutta mer osämja.

Men skam den som ger sig – Någon gång kanske vi får till en samstämd älgförvaltning som är värd namnet – Vem vet?

Jägare är ett lustigt släkte ibland.

 

Thomas Ekberg, Jaktlust.com

Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Älgbanan – En svensk klassiker eller bara ångest?

tisdag 17 juni 2014 kl. 17:00:09 Europe/Stockholm

Svenska Jägareförbundet gav nyligen ut en tidning som handlade om älg och älgjakt. Där skrev man bland annat med en ”klappande för bröstet mentalitet” – Älgbanan en svensk klassiker! Jag vet knappt något som orsakar så mycket ångest för den enskilda jägaren, som just älgbanan. Varför? Inte så konstigt i mina ögon. Man skickar ut en älg som går med 5 per sekund på ett avstånd på 80 meter. Informationen man får av skjutledaren är oftast: ”Håll i halsen så blir du godkänd” Alltså, man skjuter på en älg som de allra flesta sunt tänkande jägare aldrig ens skulle fundera på att lossa skott mot i verkligheten. Den motsvarar en skengalopperande älg som kommer farande i terräng på 80 meter. Ingen förnuftig jägare skjuter på en sådan älg, om den nu inte möjligen skulle vara skadad. Och sedan undrar man varför inte folk vill gå till skjutbanan?!   Samtidigt vill man marknadsföra och locka till ännu mer träningsskytte. En märklig ekvation. Hur roligt är det när det är din tur att ta plats i kuren? När en hel hord av människor står och väntar på sin tur och den ena ”experten” efter den andra berättar sina fantastiska jakthistorier, talar om sitt eget fenomenala skytte och pratar om hur dåligt andra skjuter. Du hör givetvis detta lite svagt i dina hörande hörselskydd. Inte så konstigt då att det infinner sig en olustkänsla, istället för ett glädjerus, då träningsskyttet ska igång och det är din tur. Vi vet ju alla också att det råder väldigt mycket prestige bland jägare och det gör väl inte saken bättre. Allt detta fick mig att fundera för några år sedan: Kanske skulle man ta fram ett skytte som är relevant mot verkligheten?   Förslag till nytt skytte För ungefär 4 år sedan kom jag med ett förslag till Svenska Jägareförbundet gällande realistiskt älgbaneskytte som skulle locka fler till banan och framförallt att det skulle bli obligatoriskt att avlägga årligt skjutprov. Så är det fortfarande inte idag om man inte har interna regler inom jaktlagen. Det skulle svenska folket veta… Många tror givetvis att vi jägare avlägger skjutprov årligen. Mitt förslag jag presenterade för förbundet var följande, i korta drag, om ni nu missat den debatten: Det viktigaste är att man är ”i djuret” när man siktar, så att man får en känsla för skyttet. Inte att man ska hålla närmare en meter framför där man vill att kulan ska ta. Därför testade jag att dra ned farten till 2,5 meter på sekund, alltså halva farten på älgbanan. Jag minskade också avståndet till 60 meter och såg till att det alltid gick att ha stöd vid skyttet. Jag använde det befintliga träffområdet, men tog bort poängskalan i ringarna. Satte sedan ett ”naturligt hinder” i mitten på banan framför älgen – En granruska eller liknande. Detta motsvarar nu en älg som är lätt travande. Framförhållningen blir någon decimeter och knappt det. Målsättningen är att alla skott ska sitta i träffområdet och inga poäng utdelas. Men tanken var att man däremot skulle skjuta minst 30 skott årligen, för att få gå ut på jakt med ett kulvapen. Jag bjöd in folk från Jägareförbundet och lät dem prova och med glada ”hejarop” så upptäckte man att detta var kul, att man i princip alltid träffade – Detta var bra!   Vi testar det nya skyttet! Jag blev ombedd att bygga upp en bana på Swedish Game Fair 2010. En kaliber 22 bana i utförandet som beskrivs här ovan. Där kunde de jägare som ville skjuta gratis så mycket de ville under mässdagarna. Enda kravet var att de skulle fylla i en enkät som skapades av Jägareförbundet och svara på hur man såg på skyttet idag kontra detta nya förslag. Enkäterna var tvungna att fyllas i med bläck och efter mässan lämnade jag in dem till Jägareförbundet för en analys, för att detta sedan skulle publiceras i svensk Jakt. Jag passade på att ”tjuvläsa” enkätsvaren innan jag lämnade iväg dem, om det nu mot förmodan inte skulle redovisas - Till min stora glädje såg jag att nästan 90% av alla som svarat ville ha det nya skyttet – Ett fåtal ville ha kvar det gamla och då som tävlingsmodell. Skitkul! – Jag kunde knappt bärga mig att få läsa tidningen och utvärderingen. Men det kom aldrig något resultat. Allt arbete var tydligen ogjort och det skrevs aldrig något och inga enkätsvar redovisades av Jägareförbundet. Som vanligt låg jag på ihärdigt som en tysk jaktterrier och ifrågasatte varför man inte skrev och varför man inte ville jobba för nytt skytte. Fick den ena smått korkade förklaringen efter den andra i försök att försvara en fortsättning i gamla fotspår. Från att det ”skulle bli för dyrt att bygga om banorna”, till det allra mest korkade, från en Länsjaktvårdskonsulent som sa: ”Det är bra att träna på det befintliga om det kommer en skadad älg!” Det är tragiskt att man inte kan få till ett obligatoriskt övningsskytte för jägarkåren. Ett skytte som är relevant till verkligheten och som skulle få fler att träna skytte på våra skjutbanor Kontentan skulle också bli att vi skulle få betydligt bättre ekonomi på skjutbanorna. Jag gick personligen ur Jägareförbundet 1997 och det kanske är det som är problemet? Kanske var det ”fel person” som kom med förslaget? Med facit i hand så skulle jag nog försökt få dem att ”komma på idén själva”. Då är jag övertygad om att vi haft köer till våra skjutbanor och inte bara av dem som känner sig ”illa tvungna” och inte bara veckan innan älgjakten.
Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Demokrati eller diktatur?

måndag 9 juni 2014 kl. 10:35:04 Europe/Stockholm

Vi lever i en demokrati sägs det... Men gör vi egentligen det?

Skulle vilja svara både ja och nej på den frågeställningen.

Media ser tyvärr till att undanhålla sanningen eller i alla fall inte visa båda sidor av myntet. Framförallt det som inte passar dem rent politiskt – Dem? Ja, alltså journalisterna.

Det är deras personliga sympatier som genomsyrar deras rapporterande, vilket i sin tur inte ger människor en möjlighet att få se båda sidor – Och det är farligt!

Vi valde att gå med i EU 1995. Ivrigt påhejade av media, där man påstod att vi inte kan stå utanför längre. Vad skulle ske om vi skulle folkomrösta idag? Skulle vi gå med eller stå utanför – Jag tror inte man skulle gå med igen. Kampen var ändå jämn då – Men Ja-sidan segrade med knapp marginal.

 

Förstod vi vad vi röstade ja till?

Jag tror tyvärr att merparten av väljarna inte hade en aning om vad man röstade på. Jag tror till och med att de sista små detaljerna som fick vågskålen att tippa över till Ja-sidans fördel, var att vi svenskar, genom media fick veta att: ”Man får ta in så mycket alkohol man vill från andra länder”. Mer än så visste man nog inte många om vad ett EU-medlemskap skulle innebära.

Om vi på den tiden fått reda på alla fakta om EU genom media, så tror jag det sett annorlunda ut.

Jag tror egentligen många struntade i om vi gick med eller inte. Man trodde nog ändå att det skulle fungera som förut – Att små frågor, som exempelvis viltförvaltning och övriga landsbygdsfrågor skulle vi fortfarande få sköta själva – Lokalt, regionalt eller iallafall inom vårt lands gränser.

Skulle det vara EU-val idag, så vet i alla fall jag vad jag skulle rösta. Precis som jag röstade förra gången: Nej!

Det är snart dags för val i vårt land Sverige. Det är snart dags att ta ansvar för vår landsbygd. Ja, jag säger vi – Eftersom knappt inte några politiker överhuvudtaget har landsbygdsfrågor på agendan.

Än mindre tar man ansvar för runt 1,5 miljoner människor som bor och lever i glesbygd.

Vi har i val efter val blivit blåsta på det mesta av det utlovade valfläsket. Därför har många av oss vänt de partier man tidigare varit trogna ryggen. Vilket är fullt förståeligt.

Många har istället valt att lyssna på missnöjespartierna – Det nya etablissemanget som ploppar upp som svampar ur jorden inför varje val.

Men problemen kvarstår – Det hjälper inte. Kontentan av detta blir att den röda och framförallt den gröna röran går framåt. Samtidigt som vi på landsbygden står på randen till en katastrof.

Därför bör man tänka till ordentligt innan man slickar igen valkuvertet. Jag vet att det vi har nu, inte alltid är så bra. Men tanken på att se exempelvis Åsa Romson som miljöminister kan få mig att vakna kallsvettig om natten.

Min summering är att om även det vi har nu är långt ifrån bra – Kanske rent av skitdåligt – Så tror jag att alternativet är en ren katastrof. Jag kommer fortsätta vara konservativ för min älskade landsbygds skull.

Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Sent ska syndarna vakna... Men vi måste ändå göra ett val.

söndag 25 maj 2014 kl. 10:45:29 Europe/Stockholm

Helt plötsligt har jägarkårens röster blivit viktiga. Får till och med massutskick via SMS som uppmanar mig att gå att rösta på specifika politiker i EU-valet – Enbart på grund av att jag är jägare.

Men av alla dåliga alternativ, så måste vi trots allt välja det vi tror mest på. Att försöka hitta alternativ som framförallt gynnar landsbygdens befolkning och tar problemen med för högt rovdjurstryck och vargproblematik på allvar, är däremot inte helt enkelt.

Du kanske tänker att: ”De har ju haft åtta år på sig”, vilket är helt sant.

Men får vi för många av Miljö- Vänster och Folkpartister till Bryssel, så ser det än mörkare ut gällande framtiden och vår svenska jaktutövning. Då pratar vi inte bara en ”rejält motvind” utan snarare vindar av orkanstyrka.

En viktig punkt som vi bör kräva av våra folkvalda är att de ska jobba för att få igenom en översyn och förändringar av art- och habitat och kanske framförallt bilaga 4, vilken framstår lika förlegad som 2:a Moseboken.

Vi måste ha politiker som håller sig ajour och är intresserade av denna typ av frågor, annars kommer vi bli uppätna av Bryssel. Och självklart måste vi ha politiker som står upp och arbetar för att vi ska ha en lokal förankring och lokal förvaltning av våra rovdjur. Dessa frågor ska vi bestämma om på hemmaplan!

Av alla dåliga alternativ så finns det ändå lite ljus i tunneln. Såvida nu inte allt är tomma vallöften och valfläsk. Men det finns två partier som sticker ut i frågor som rör vår jakt och det är Centern och Moderaterna.

Själv kommer jag att rösta på Moderaternas Christofer Fjellner. Det är den person som jag mest tror på i dagsläget. Sedan får vi se. Jag kan bara hoppas att han kommer göra skäl för lönen på drygt 72.000:- plus traktamenten, vilket är månadslönen som alla EU-parlamentariker har.

Oavsett vad du planerar att rösta på, så är det viktiga idag att man tar sig ur söndagssoffan och tar sig till vallokalen – Röstar man inte alls, ja då är det svårt att sedan komma och ställa krav.

Thomas Ekberg
Yrkesjägare, Jaktlust.com

Kommentarer | Posted in Ekberg Blogg By Ekberg Blogg

Artiklar 1 till 10 av totalt 14

per sida
Sida:
  1. 1
  2. 2