Vi lever i en demokrati sägs det... Men gör vi egentligen det?

Skulle vilja svara både ja och nej på den frågeställningen.

Media ser tyvärr till att undanhålla sanningen eller i alla fall inte visa båda sidor av myntet. Framförallt det som inte passar dem rent politiskt – Dem? Ja, alltså journalisterna.

Det är deras personliga sympatier som genomsyrar deras rapporterande, vilket i sin tur inte ger människor en möjlighet att få se båda sidor – Och det är farligt!

Vi valde att gå med i EU 1995. Ivrigt påhejade av media, där man påstod att vi inte kan stå utanför längre. Vad skulle ske om vi skulle folkomrösta idag? Skulle vi gå med eller stå utanför – Jag tror inte man skulle gå med igen. Kampen var ändå jämn då – Men Ja-sidan segrade med knapp marginal.

 

Förstod vi vad vi röstade ja till?

Jag tror tyvärr att merparten av väljarna inte hade en aning om vad man röstade på. Jag tror till och med att de sista små detaljerna som fick vågskålen att tippa över till Ja-sidans fördel, var att vi svenskar, genom media fick veta att: ”Man får ta in så mycket alkohol man vill från andra länder”. Mer än så visste man nog inte många om vad ett EU-medlemskap skulle innebära.

Om vi på den tiden fått reda på alla fakta om EU genom media, så tror jag det sett annorlunda ut.

Jag tror egentligen många struntade i om vi gick med eller inte. Man trodde nog ändå att det skulle fungera som förut – Att små frågor, som exempelvis viltförvaltning och övriga landsbygdsfrågor skulle vi fortfarande få sköta själva – Lokalt, regionalt eller iallafall inom vårt lands gränser.

Skulle det vara EU-val idag, så vet i alla fall jag vad jag skulle rösta. Precis som jag röstade förra gången: Nej!

Det är snart dags för val i vårt land Sverige. Det är snart dags att ta ansvar för vår landsbygd. Ja, jag säger vi – Eftersom knappt inte några politiker överhuvudtaget har landsbygdsfrågor på agendan.

Än mindre tar man ansvar för runt 1,5 miljoner människor som bor och lever i glesbygd.

Vi har i val efter val blivit blåsta på det mesta av det utlovade valfläsket. Därför har många av oss vänt de partier man tidigare varit trogna ryggen. Vilket är fullt förståeligt.

Många har istället valt att lyssna på missnöjespartierna – Det nya etablissemanget som ploppar upp som svampar ur jorden inför varje val.

Men problemen kvarstår – Det hjälper inte. Kontentan av detta blir att den röda och framförallt den gröna röran går framåt. Samtidigt som vi på landsbygden står på randen till en katastrof.

Därför bör man tänka till ordentligt innan man slickar igen valkuvertet. Jag vet att det vi har nu, inte alltid är så bra. Men tanken på att se exempelvis Åsa Romson som miljöminister kan få mig att vakna kallsvettig om natten.

Min summering är att om även det vi har nu är långt ifrån bra – Kanske rent av skitdåligt – Så tror jag att alternativet är en ren katastrof. Jag kommer fortsätta vara konservativ för min älskade landsbygds skull.