Kan vi verkligen vara djurvänner och samtidigt vara jägare? Har varit inne rätt länge i debatten med många som kallar sig djurvänner. De flesta av dessa människor älskar nog på riktigt också djur. Men det är trots allt skillnad på att vara vän av djur och fanatiker. Har sammanställt några av de vanligaste ”djuretiska” frågeställningarna i denna blogg. Trots allt är det ju viktigt att rannsaka oss själva ibland inom jägarkåren. Vi är ju dock långt ifrån de blodtörstande monster som vi framställs som i vissa facebookgrupper eller i mer eller mindre förvirrade debattinlägg från så kallade "djurvänliga" organisationer. Djurisk och jämlik medvetenhet De flesta är nog medvetna om att djur kan uppleva smärta och de flesta anser nog också att djur har rätt att vara välmående. Men frågan om jämlikhet är mer komplicerad. Vi människor använder ju ordet "djur" för alla varelser. Från elefanten och tigern till daggmasken – Men inte för människan. Jag vågar påstå att knappt ingen människa egentligen ser sig som jämlikar med djuren. Påstår man att man anser att man är jämlik med djuren, så är man antingen en hycklare eller kanske inte riktigt frisk. Kanske såg vi människor oss som jämlikar med djuren för tusentals år sedan, men Inte 2014. Genom att läsa en bok för ditt barn om ”Clifford den stora röda hunden” eller för den delen gå med i en djurrättsorganisation så är detta att ofelbart gå in på sin egen uppfattning om vad det innebär att vara "vi och inte de" - Redan där har man gjort sin definition och då ser man ju sig inte som jämlikar med "dem"? Olika värden Olika djur har också olika värde - Det borde givetvis inte vara så - Men så är det för de allra flesta. Vi sitter gärna framför TV:n och tittar på mäktiga lejon på någon savann långt borta - Samtidigt som vi äter en grillad kyckling från närbutiken. Vi går och kikar på vargar (och några kanske till och med klappar dem?) i någon djurpark - Och efteråt handlar vi en korv hos korvgubben bredvid inhägnaden. Vi åker förbi en lantgård, stannar och beundrar de söta fåren - Sedan åker vi hem och öppnar konservburkar med djurdelar och ger till våra husdjur. Vi tar ut vår häst från stallet, kör in en massa metalldelar i munnen på den, spänner på den läderremmar och en sadel, gjorda från andra djur och sedan rider vi runt eller kanske till och med får hästen att hoppa lite "naturligt" och "djurvänligt" skönt. Jag tror inte heller att husdjursägande ”djurvänner” matar sina katter och hundar med gräs…   Vi och dom Ibland har jag i debatten fått frågor av typen: "Är det rätt att vi ska beröva djuren de välbehag som de kan få från att leva ett liv i enlighet med deras natur?" Ja... och nej eller... njae... eller det beror på... Från den tidpunkt när vi människor insåg att vi kunde domesticera djur så frångick vi detta. Vi försåg djuren med mat och beskydd. I utbyte tog vi deras mjölk, ägg och åt av deras kött. Det gör vi fortfarande. Med den skillnaden att uppfödningen idag till stor del sker i djurfabriker för att täcka ett aldrig sinande behov av råvaror. De flesta vet ju innerst inne att de råvaror som ligger i kyldisken i fina färgglada paket en gång varit djur. Men många vill helst blunda för det. Vi måste till och med uppfinna ord för att komma bort från detta faktum. Ord som "nöt" eller "frigående"... Styckdetaljer får också ”finare” namn som ”ytterfilé” och så vidare. Att vara en medveten konsument är i det förhållandet väldigt viktigt. Inte minst av djuretiska skäl. Mitt medvetna val är att jag väldigt ofta har viltkött på middagsbordet. Jag vet i regel var djuret kommer från, vet att djuret haft ett så naturligt liv som möjligt innan det hamnade i grytan och äter med gott samvete.   Och så lite varg… "Men jakthunden då!!. Hur tänker ni jägare ur ett rent etiskt och moraliskt perspektiv när ni släpper en hund i närheten av vargrevir – Är inte era hundar familjemedlemmar?” Absolut är våra jakthundar i de allra flesta fall betraktade som älskade familjemedlemmar. Men det är en familjemedlem som är framavlad för att jaga och mår bra av att göra det. Om risken är 1 på 5-9.000 att hunden ska bli tagen av varg, även vid jakt i vargrevir, så är en del jägare villiga att ta den risken. Dels för att man själv trivs och mår bra av att jaga och för att man vet att det är det bästa hunden vet. "Är det inte nonsens att hålla vargen moraliskt ansvarig för tamboskap eller jakthundens död?" Jo, absolut är det så. Rent nonsens faktiskt. En varg gör det en varg gör för att den just är varg. Däremot är det inte nonsens att hålla våra politiker moraliskt ansvariga för en illa skött politik. Rovdjurspolitiken i Sverige är och har varit en katastrof. Det lär ju fortsätta ett tag till... Tidigare generationer sköt i princip bort varenda varg som fanns i Sverige. Man gjorde det av en rad olika skäl. Men denna del av historiken kan ni säkert redan. Där man gjort fel från starten när det gäller nyetableringen av stammen, är att man i princip inte ens försökt att öka acceptansen hos de som man menar ska leva med vargen runt stugknuten. Man förutsätter från våra politiker och tjänstemäns sida att det är ett övergående "problem" och att det "växer bort med tiden". Men så är det ju inte. Bevisligen. Våra styrande har i princip haft 30 år på sig att göra insatser för att öka acceptansen. Ändå har man inte ens förmått sig att göra riktiga socioekonomiska analyser, vilket är under all kritik. Inget bevarandeprojekt i världen kommer nå framgång om inte människorna i närheten av djuret i fråga accepterar det. Enligt de undersökningar som görs så närmar vi ju faktiskt oss 50% negativt inställda människor i de län där det finns gott om varg. Och det är faktiskt riktigt, riktigt illa. Inte minst för vargen. Rätt till liv "Vad krävs för att våra rovdjur ska ha rätt till liv?" Rätt till liv har väl våra rovdjur? Vi har väl i modern tid aldrig haft så stora stammar av rovdjur som just nu? Men i takt med ökningen så krävs stora acceptansskapande åtgärder, vilket borde påbörjats för länge sedan. "Är människor moraliskt viktigare än djur?" Moral visar sig i de faktiska handlingarna som vi utför. Etik behandlar den intellektuella eller förnuftiga reflektionen över rätt och orätt och gott och ont. Man kan vara moralisk utan att ha en genomarbetad etik, och man kan ha en genomarbetad etik utan att vara moralisk. Så svaret är nog att det är en personlig definitionsfråga för var och en. Är grisen som finns i korven som man köper utanför varghägnet i djurparken moraliskt lika viktig som vargen som man just klappat? Är det förresten rätt att vargarna sitter där bakom galler överhuvudtaget? Och så vidare. På ett eller annat sätt utnyttjar vi alla djur. Du har inte katter för kattens skull eller en häst för hästens skull, utan för din egen. Ägande av en katt, hund, fiskar eller en häst gör dig inte per automatik till en ”Djurvän” eller en bättre människa.   Politisk påverkan Även så kallade ”djurvänner” måste inse att de som lever med vargen runt stugknuten måste få komma till tals och man måste också kunna påverka politiken där man bor. Detta borde man som sagt inse, speciellt om man nu har som mål att värna varg och kallar sig "djurvän". "Är det moraliskt rätt att våra rovdjur ska få betala ett pris för sitt naturliga beteende?" Kanske egentligen inte, men det är en oförsvarlig konsekvens om man inte tar politiskt ansvar. Människor är egoister av naturen. Både du och jag sätter i vissa situationer sig själva, sin familj, sin försörjning och sin livsstil i första rummet i något avseende. Cyniskt? Möjligtvis. Realism? Absolut. Det är så människor fungerar. Jag tror mycket i diskussionen kring detta ämne egentligen beror på att vi människor faktiskt har en förmåga att känna empati. Detta till skillnad från andra djur. Om jag gör valet att äta ett annat djur så vill jag ju självklart att det känt så lite smärta och lidande som möjligt. Så resonerar säkert också de flesta. Men faktum är att få människor, trots detta faktum gör medvetna val. Man väljer att blunda. Man köper sin "köttpåse" från Willy´s, betalar och går hem och tillagar köttet, gärna med lite goda kryddor och ett glas rött. Utan att ägna en enda tanke åt djurdelen man precis satt i sig.   Medvetet val Som jägare gör jag ett medvetet val när jag kramar avtryckaren. Vid exakt det tillfället så är jag helt säker på att skottet kommer släcka livet för det jag siktar på. Lika säker är jag på att det kommer gå fort och vara relativt smärtfritt. Ljuset släcks helt enkelt - Det är iallafall målsättningen för alla de många jägare jag känner. Sedan misslyckas det ibland. Så är det. Ibland så händer något som gör att resultatet inte blir det önskade. Och det är inget att hymla om. Det är ju också så att lidande och smärta trots allt är en faktiskt och reell upplevelse både för djur och människor. Ingen jägare har som målsättning att djur ska ha ont så länge som möjligt.   Naturen är grym! Eller? Man säger ju ofta i "naturdiskussioner" att naturen är grym. Ofta ser man länkar och bilder på lemlästade eller svårt skadade djur efter exempelvis en vargattack. Givetvis ett ofantligt lidande för djuret som råkat ut för "behandlingen". Men grymt är det inte. Grymhet förutsätter nämligen både en föreställning om grymhet och förmågan att välja bort den. Eller att välja att blunda för den. Vi jägare är inte grymma. Vi vill inte att djur ska lida innan de dör. Vi önskar de ett gott liv innan de hamnar på tallriken. Och vi sköter det i de allra flesta fall jävligt bra. Lite så ser jag det.   Mikael Jägare Djurvän