Jag stod och filosoferade lite när jag var på skjutbanan med min grabb Alex igår.

Måste erkänna att jag försökt dämpa hans jaktliga intresse emellanåt. Mycket beroende på att jag fått för mig att ”för mycket av det goda gör att ungar tröttnar”.

Men så är inte fallet – Tvärtom. Intresset och kunskapen bara ökar. När inte jag kan eller vill följa med ut i skogen under jaktsäsong (för det händer), så ringer grabben alla från hundförare, svågern eller till och med sin träslöjdslärare för att få bli med ut i skogen. Spelar ingen roll om det är 20 minus eller hällregn – Ut ska han.

Redan för ett par år sedan så dryftade han för första gången: ”Jag ska bli yrkesjägare när jag blir stor”.

Min första tanke var något i stil med ”I helvete att du ska – Du ska jaga för att det är roligt!”. Trots allt är det så för många i branschen. Man kanske har startat upp ett bolag i jaktbranschen, någon webbshop eller butik – Bara för att finna att man inte hinner vara ute i skogen och jaga själv längre – Man måste trots allt ge sina kunder service under jaktsäsongen. Har också genom åren träffat ett väldigt stort antal jaktelever, vissa väldigt duktiga, som inte orkat – Man pallar inte med praktikperioder i åratal, med dåligt betalt och extremt långa arbetsdygn.

Inte ett dugg konstigt egentligen. När man är ung vill man leva livet – Det är kanske inte så upplyftande att mata änder i en pöl på något gods, flå vildsvin och hjortar till 03:23, sova ett par timmar, sedan gå upp och hjälpa vilthandlaren att lasta.

Men nu när Alex närmar sig sin 13:e födelsedag och han fortfarande är inne på samma linje – ”Jag ska bli yrkesjägare”, så har jag faktiskt börjat tänka om.

För det är klart. Om vi bara får kids som är lite ”småintresserade”, där vi dämpar jaktintresset i framtiden. Som bara vill jaga på söndagar när det är skapligt väder och som egentligen saknar den riktiga jaktgnistan. – Vem ska då skydda jägarkårens intressen framöver?

Och inte minst – Hur ska jag då kunna jaga när jag är 67 år och har köpt min första stövare? (Då jag räknar med att man löst gåtan med pälsdjursallergi)

Mikael Jägare