Ut från Linköpings centralstation kliver Brolle släpandes på två stora väskor och två smått slitna svarta gitarrfodral. Han kommer direkt från en studio i Stockholm där han just nu sitter och skriver låtar tillsammans med artistkollegan Andreas Johnson.
-Puh, det här släpandet blir bara jobbigare med åren, man är inte tjugo längre, säger han med ett leende medan vi lastar in packningen i bilen. Vi ska på jakt hos Thomas Ekberg och jag hämtar upp Brolle vid tågstationen på väg dit.
Efter en kopp kaffe på stående fot hemma hos Thomas, byter vi snabbt om till jaktmundering. Klockan närmar sig 17.30 och det börjar redan skymma.
Väl på plats på Glottra skogs marker utanför Hjortkvarn i Närke går Thomas igenom vilka jaktregler som gäller. I korta drag – Alla vildsvin är lovliga, men kultingförande suggor är givetvis fredade. Skjut gärna fjolingar och titta noga efter dragna spenar. Vädret är ostabilt. Det är kyligt i luften. Regn och snö har avlöst varandra de senaste dagarna, men det är ju kanske ingen nackdel vid denna jaktform. Kanske gör det till och med vildsvinen extra sugna på att gå fram tidigare än normalt i jakt på föda? Vi tar plats i den ovanligt lyxiga vakkojan. Väl isolerad och med grönt skimrande ljus från åtelbelysningen som lägger sig som en sakta ökande slöja över åtelplatsen i takt med att skymningen faller.
Har du jagat vildsvin förr?

-Ja, faktiskt. Fick också skjuta ett vildsvin i fjol. Mitt första och enda hittills, men det blir ju inte så ofta jag hinner med att jaga på dessa breddgrader.
-Vill du kolla?, viskar han lågt. Brolle gräver upp mobilen och börjar leta fram en bild. Men vi inser snart att ljuset från mobilen sannolikt får oss att se ut som två bleka vålnader i fönstergluggen som vetter mot åtelplatsen. Även om vildsvinen har dålig syn, så kan säkert en vaksam och rutinerad sugga upptäcka oss i mörkret och helt enkelt undvika att gå fram.Den krypande känslan av att vara iakttagen och att vi nu kanske har sabbat våra jaktliga möjligheter infinner sig. Men redan efter 15 minuters väntan ser vi de första mörka konturerna av ett par större vildsvin som sakta närmar sig åteln, men de verkar lite oroliga. Deras karakteristiska grymtande hörs tydligt ända in i vakkojan när de smågruffar på vildsvins vis. Och så plötsligt skymtar vi några rörelser direkt under fodertunnan. Men de kultingar som kliver fram är små och randiga – Allt för små för att skjutas. Vi bestämmer oss för att avvakta med att öppna den finurliga anordningen som styr fönstergluggen. Bättre att vänta tills de kommer fram i ljuset. När de väl börjat äta är de ju som bekant inte riktigt lika observanta på sin omgivning.Mellan varven skymtar vi skuggorna av de större vildsvinen som verkar ägna sig åt någon form av tafattlek i mörkret bakom åteln, allt medan de yngre förmågorna låter sig väl smaka av de naturliga godsakerna som spridits på marken. Kom igen nu! Fram i ljuset med er...

Men som en blixt från klar himmel hörs istället plötsligt ljudet av ett par kraftiga utblåsningar från vad som måste vara suggan och vips är alla djur borta. Vad hände? Kaffetermosen åker fram och vi kan utan problem föra ett lågmält samtal inne i den välisolerade kojan.

10151909_413497662120091_2051082672_n

 

Kontrasten mellan att stå på scenen framför hundratals, ibland tusentals människor och att sitta ensam i exempelvis en vakkoja, måste ju vara enorm?

-Ja, så är det. Men jag behöver det. Det ger energi och skapar harmoni i livet. Man behöver rensa tankarna och jakt ger också en annan typ av både livsglädje och adrenalinpåslag än att stå på scenen.
Jag förstår honom väl. Om man som Brolle är född och uppvuxen i Inbyn utanför Boden med runt 20 invånare, så har man säkert naturen i blodet och efter grundskolan så blev också studieinriktningen viltvård och turism. Men efter utbildningen lockade en karriär inom musiken mer än den jaktliga banan.
Namnlöst-1
Finns det då likheter mellan jaktliga upplevelser och exempelvis en lyckad spelning?
-Ja, faktiskt mer än vad man kan tro. Det är både spänning, lugn och kickar på samma gång. Som när vi sitter här och väntar på vildsvinen. Jag njuter av varje sekund oavsett om jag kommer till skott eller inte. Vilken jaktform man för dagen ägnar sig åt kommer lite i andra hand. Jag vill ha upplevelsen, stillheten, adrenalinet och känslan. Och även om min favoritjakt är jakt med min norrbottenspets och skogsfågel, så är ju menyn bred inom jakten och ingen jakt är ju den andra lik.
-Det är samma sak när jag står på scenen. Låtvalet är egentligen lite av sekundär betydelse. Det viktiga är att fellingen är den rätta. Känslan när allt klaffar och att samspelet med publiken finns där. Då befinner man sig i ”nuet” och ingenting annat existerar just i det ögonblicket. Precis som vid jakt. Det är jag, naturscenen och viltet.
Samtidigt är det väl så att jaktens härliga känslor lätt kan förbytas i något helt annat om man inte är noggrann och har tränat på skjutbanan och så vidare. Det samma gäller väl musiken?
-Exakt så är det. Jag tränar mycket skytte och tycker det är extremt roligt. Och det samma gäller musiken. Övning ger färdighet oavsett vad man ägnar sig åt och det är ju lätt att det blir fel om man inte är villig att lägga ned tid och energi. Sedan kan ju de mest galna och oväntade saker inträffa både i musik- och jägarlivet och det kanske är det som gör det så roligt och lockande, resonerar Brolle.
Mer hinner inte Brolle utveckla det innan vi simultant upptäcker en rörelse till vänster och ut kommer ett stort djur som ställer upp sig med ren bredsida i det dunkla ljuset.
Brolle öppnar försiktigt skjutluckan, lägger upp bössan och siktar.
-Den är stor… riktigt stor, viskar han med en darrande anspänning i rösten.
Han sitter länge och siktar. Det sista man vill är ju att skjuta bort suggan för de små kultingarna vi såg tidigare.
-Den har dragna spenar, de hänger långt ned. Jag ser det tydligt i kikaren. Det är suggan, säger Brolle lågmält utan att låta det minsta besviken.
Han lägger ned bössan och vi sitter i den öronbedövande tystnaden och blickar ut mot den grönfärgade åtelplatsen under ganska lång tid utan att säga någonting.
De små kultingarna, som vi räknar till sex stycken, kommer plötsligt hungrigt sökande tillbaka i det svaga ljusskenet. Och i släptåg har de ytterligare ett större djur med sig. Även denna ställer upp sig med perfekt bredsida och bössan höjs återigen.
Innan jag vet ordet av så smäller det. När mynningsflammans skarpa ljus försvunnit från ögonens hinnor, så ligger röken från ljuddämparhålets mynning spridd som en bred grönfärgad dimma i ljuset från åtelbelysningen och på en hundradels sekund är allt lugnt och stilla.
Fick du den?
-Ja, det kändes bra, men efter skottet så for det vildsvin åt alla håll så det är lite svårt att säga. Men den borde ligga där, det kändes kanon. Jag hade koll på suggan och denna var mindre utan några synligt dragna spenar. Den stod helt perfekt och en bra bit från de andra.
Vi väntar en stund innan vi traskar fram till åteln och kollar försiktigt på skottplatsen. En liten sträng av blod visar sig i mobilficklampans sken. Men inget vildsvin syns till på platsen.
Det är ju i och för sig inget ovanligt att vildvin avviker en bit från skottplatsen, även med bra skott.
Med en lätt bekymrad min ringer Brolle till Thomas och förklarar vad som hänt och inom loppet av några minuter anländer han med tillsammans med markägaren och barndomskamraten Torgny Gunnarsson samt hans son Marcus, givetvis laddade med eftersökshund i bilen för säkerhetsskull och med bättre ficklampor.
Efter sedvanlig intervju med skytten, så börjar vi försiktigt handspåra. Det visar sig vara ett lätt sök och hunden får vara kvar i bilen. Bara 50 meter från platsen ligger vildsvinet med ett bra skott i bogen.
En perfekt storlek på vildsvin på 40-50 kilo, exakt djur i den storleken som vi har varit ute efter och ett delikat kött att ta tillvara inför kommande grillsäsong.

10012037_413614582108399_1878054227_o

Vi packar in oss och vildsvinet i bilen och lämnar jaktområdet. Att Brolle är lycklig och fortfarande lite adrenalinpumpad märks tydligt.
-Det här kommer jag minnas och leva på länge, säger han glatt och pustar ut.
Vet ju att du turnerar flitigt under somrarna och jobbar hårt med andra projekt under resterande delar av året. Hinner du verkligen med ”naturen”?
-Inte så mycket som jag skulle vilja, men man får ju ta de chanser man får, som exempelvis vid tillfällen som det här. Har ju en dag över innan jag ska stå på scenen i en arena i Falköping imorgon kväll. Vid tillfällen som dessa brukar jag ringa Ekberg och kolla om jag kan komma förbi. Det brukar ju bli lyckat, säger Brolle med ett brett leende.
-Sedan har jag ju både fågeljakten med min norrbottenspets, som förövrigt börjar fungera riktigt bra, och älgjakten med farsan hemma i Boden att se fram mot. Upptäckte också att den 16:e augusti i år är en spelfri dag – Då blir det bockjakt för hela slanten och jag längtar redan dit.
-Vi har också köpt en stuga i Tärnaby. Mitt på ett kalhygge, precis vid en sjö. Dålig telefontäckning och utan el. Det är underbart att komma dit med familjen och det gör vi så ofta vi hinner. Långt till allt - bara vi och naturen. Det är livskvalitet.
Vad väntar här näst? Kommer du hinna ut i skog och mark?
-Ja, det är mycket på agendan, men jag ska göra ett gott försök att komma ut så ofta jag kan och får möjlighet. Dels har jag premiär för nästa folkparksturné: Rock n Roll tour den 14:e juni i Sala folkets park, så det är fullt repande inför det och så det spännande låtskrivandet tillsammans med Andreas Johnson.
En lyckad jaktkväll är tillända och avslutas med en riktigt bastant viltmiddag hemma hos Ekberg. Jaktlig Rock n Roll när den är som bäst.
Fotnot:
En konsert med Brolle från förra årets Rock n Roll tour kommer sändas på Valborgsmässoafton i SVT1 och en dokumentär också från SVT1 att sändas den 2:a maj.
Håll också utkik efter Brolle i folkparkerna i sommar. Showen kommer innehålla massor av överraskningar i rockens tecken. Biljetter hittar du på www.ticnet.se.