”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.” Så lyder en del av EU:s art- och habitatdirektiv. Verkligheten i Sverige ser dock annorlunda ut.     EU:s direktiv När EU:s institutioner beslutat om EU-lagar ska Sverige följa dem. De vanligaste typerna av EU-lagar är förordningar och direktiv. Direktiv, som exempelvis art- och habitatdirektivet som Sverige undertecknade vid inträdet till EU, innehåller mål för lagstiftningen som EU-länderna ska nå. Hur Sverige och andra länder väljer att nå målen avgör de själva. Det är då vanligt att Sverige ändrar eller stiftar nya lagar för att genomföra ett direktiv i den svenska lagstiftningen. Direktiv kan även genomföras genom myndigheters föreskrifter. Sverige ska anpassa sin lagstiftning till EU-rätten. Det gäller både de lagar som riksdagen beslutar om och de föreskrifter som svenska myndigheter antar. Det innebär att Sverige inte får ha en lag som strider mot EU:s regler. Men ibland händer det att en svensk lag och en EU-lag står emot varandra. Då är det EU-lagen som gäller vilket kallas för EU-rättens företräde. Svenska myndigheter och domstolar ska alltså inte tillämpa en svensk lag om den går emot EU:s regler inom området. Och gällande vargfrågan så hamnar den således rätt i händerna på tjänstemännen på Naturvårdsverket.   Regeringen Regeringen har ganska stora möjligheter att styra myndigheternas verksamhet. Det sker i myndighetens instruktion, i årliga så kallade regleringsbrev och i särskilda beslut om uppdrag. I myndighetens instruktion framgår bland annat myndighetens huvudsakliga uppgifter och ledningsformer för den kommande perioden, ofta ett par år. Regeringen får dock inte styra hur en myndighet ska tillämpa en lag eller besluta i ett enskilt ärende som rör myndighetsutövning. I många andra länder är det vanligt att ett enskilt statsråd har makt att genom beslut direkt ingripa i myndigheternas löpande arbete. I Sverige saknas sådana möjligheter. Regeringens kollektiva beslutsfattande och förbudet mot direktiv till myndigheter i enskilda ärenden är uttryck för vad som i dagligt tal brukar kallas förbud mot ministerstyre.   Tjänstemännen Tjänstemän är oftast väldigt kunniga och många är också experter inom olika specialområden. Det borde ju också vara så att myndigheter kontrolleras och används av demokratiskt folkvalda politiker. Att myndighetens tjänstemän faktiskt utför det som den blivit ålagda att utföra av politikerna. Allt i allmänhetens intresse. Problemet är när tjänstemän inom en organisation får för sig att bestämma sin egen väg. Alltså vilken inriktning man som myndighet ska ha i olika frågor. Gällande rovdjursförvaltningen hamnar vi i hur tjänstemännen väljer att tolka domstolars beslut och hur man från tjänstemännens sida väljer att tolka art- och habitatdirektivet. Som till exempel när nu Naturvårdsverket nu skickar ut på remiss att: ”Naturvårdsverket bedömning är att antalet djur som högst kan fällas motsvarar under fem procent av populationen i länet.” I sin tolkning hänvisar Naturvårdsverket till ”det något oklara rättsläget” och EU:s Art- och habitatdirektiv.   Bilaga 4a Tjänstemännen gör alltså en ”generell bedömning när det gäller licensjakt på varg”. Bedömningen gör man utefter hur man tolkar EU:s regler och inte utefter den av Sveriges riksdag beslutade förvaltningsplanen gällande våra rovdjur. En förvaltningsplan som ju faktiskt uttryckligen väger in och tar hänsyn till EU:s regler. I art- och habitatdirektivet finns bland annat regler om skydd av vissa djurarter. I bilagor anges vilka djurarter som ska ha vissa grader av skydd. De arter som ingår i bilaga 4a ska ha det starkaste skyddet. Varg, björn och lo ingår i denna bilaga. Jag antar att den ”generella bedömning” som Naturvårdsverkets tjänstemän gör bottnar i art- och habitatdirektivets bilaga 4a? Huvudregeln i art- och habitatdirektivet är nämligen att det ska vara förbjudet att avsiktligt fånga och döda djur av de arter som ingår i bilaga 4a. Men skyddet för arterna i bilaga 4a är inte absolut. Det finns möjligheter för Sverige att göra undantag från bestämmelserna. ”Förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde” Frågan man kan ställa sig är: Är det överhuvudtaget möjligt att få till stånd någon vettig förvaltning av våra stora svenska rovdjur, så länge dessa står kvar under bilaga 4a och så länge inte art- och habitatdirektivet görs om i grunden. Kommer vi då inte alltid styras av tjänstemännens bedömningar och inte av de demokratiska beslut som fattas av våra folkvalda politiker? Just nu har vi en mischmasch av olika mer eller mindre förvirrade tjänstemän på Naturvårdsverket som dels ska fungera som regeringens ”doers”, men som samtidigt inte får fatta beslut som strider mot EU:s lagar.   Förvaltningsplanen Riksdagsbeslutet ger miniminivåer, men sätter ingen gräns för vilka antal den praktiska förvaltningen resulterar i. Riksdagsbeslutet är inget beslut om licensjakt på varg. Naturvårdsverket har dock beslutat om att vi minst skall ha ett golv på 270 vargar vilket i realiteten ger 270-385 som minsta population. Riksdagsbeslutet kan dock rivas upp de närmaste åren om: 1. EU kräver att Sverige ska ogiltigförklara förvaltningsplanen. 2. Naturvårdsverket obstruerar förvaltningsplanen genom passivitet. 3. Genom att politiska partier (MP och V) aktivt driver att förvaltningsplanen ska rivas upp. Exempelvis att man har det som krav i en potentiell budgetförhandling med Socialdemokraterna.   Framtida politik - Kan det bli värre? Ja, vi lär väl knappast nått botten i denna fråga ännu, som jag ser det. De senaste årens rovdjurspolitik har inte varit annat än ett fatalt misslyckande från våra styrande politikers sida – Man har bevisligen gjort fel på en mängd olika sätt. Det beror också till stora delar på ovan nämnda byråkratiska ordning och på att ett antal naturorganisationer överklagat i stort sätt varje försök till förvaltningsåtgärder. Det gäller så väl licensjakt som skyddsjakter. Om det ska bli ”bättre”, så måste vi nog kräva att våra politiker aktivt arbetar för omförhandlingar av art- och habitatdirektivet. Så länge inte det görs så verkar det vara väldigt svårt att genomföra en rovdjurspolitik värd namnet. Många röster höjs nu också politiskt gällande detta. Både Moderaterna och Centern har uttalat att man vill arbeta för detta. Faktum är också att även Socialdemokraternas syn på rovdjursförvaltningen nästan är identisk med Allianspartiernas. Ett par andra, främst Miljöpartiet, tycker att det är EU som ska styra över vår förvaltning och anser att detta är frågor som ska skötas från Bryssel. Miljöpartiet vill även i fortsättningen ha gränsöverskridande direktiv som ser likadant ut i alla länder. Som idag alltså. Samtidigt menar Vänsterpartiet att: ”Vi vill att medlemsländerna ska bestämma själva över jakt- och viltvård, men de internationella förpliktelser vi har ska vi förstås följa. Vi ska alltså följa art- och habitatdirektivet. Alla direktiv ska behöva ses över till och från. Om detta direktiv ses över är det viktigt att hotade arter får ett minst lika gott skydd som idag.” Vilket i praktiken betyder att man vill ha det som idag – Eller?   Ny regering? Ett problem för Socialdemokraterna i denna fråga (och en hel del andra), är att man står väldigt långt ifrån varandra politiskt gentemot sina potentiella samarbetspartners. Samtidigt som man sannolikt blir beroende av stöd från MP och V för att kunna bilda regering. År 2006 tog Miljöpartiet Inför budgetförhandlingarna upp rovdjurspolitiken och fick igenom en överenskommelse om att Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Regeringen skulle vara överens om rovdjurspolitiken. I praktiken gav det beslutet MP och V veto i rovdjursfrågan. Om man exempelvis leker med tanken att MP skulle kräva samma sak igen vid en budgetförhandling. Kanske också med krav på att förvaltningsplanen rivs upp. Var hamnar vi då? Hur lång tid tar det i så fall innan vi får till stånd en förvaltning? Framledes ser det också möjligen ut som att vi skulle kunna få en miljöminister som, trots en doktorsexamen i miljörätt, fått för sig att ”förvaltning” och ”utrotning” är två synonyma begrepp. Som också anklagar en enig forskarkår för att springa regeringens ärenden och skriva vinklade rapporter osv. Personligen har jag svårt att se hur det på något enda vis skulle kunna vara bra för jakt och landsbygd. I dagsläget känns det som att det bästa alternativet hade varit en S och M blandning… I alla fall när det gäller jaktfrågorna. Kanske inte uteslutet, men kanske inte heller troligt.   Hand upp! Hand upp den som tror att vi kan förvalta en vargstam genom skyddsjakt och samtidigt uppfylla delen av EU:s art- och habitatdirektiv som denna blogg startar med. Fri skyddsjakt möjligtvis, men inte skyddsjakt i dagens form där man från Länsstyrelsernas sida nu har mandat att bevilja skyddsjakt, men när det överklagas till Naturvårdsverket kan det avslås av tjänstemännen i Stockholm. Som också skedde för ett tag sedan avseende vargangrepp i Kristinehamn. Naturvårdsverkets tjänstemäns beslut kan inte heller överklagas - Och Länsstyrelsens personal i Värmland står som frågetecken och vet inte hur de nu ska tolka reglerna. Det spelar ju tydligen ingen roll att attackerna genomförts trots att det funnits rovdjursavvisande stängsel runt fåren eller att besiktningsmännen är helt säkra på att det är varg som är angripare. För så länge det inte finns DNA som visar att det inte är en genetiskt viktig varg så ska tydligen fårägaren betala priset… Tyvärr är det så att politik ofta är konsten att släcka eldar som politikerna själva har anlagt. Problemet för våra politiker är att kastrullen med mjölk som man satt över den anlagda elden håller på att koka över. Lite så ser jag det.   Källor och inspiration: Sveriges Radio, Naturvårdsverket, Vargfakta, Regeringskansliet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Centern, Moderaterna, Dag Lindgren, Sveriges Riksdag EU-upplysningen, Svensk Jakt, Jakt & Jägare, Älgflugornas herre, Cornucopia? m.fl.